Jag har just flyttat ut till mitt sommarparadis med en längtan efter vila och sol. Jag –en typisk fyrtiotalist med karriären bakom mig – undrar oroat vart Sverige är på väg. Under lång tid var jag chef för Ackordscentralen i Stockholm och fick både se och hantera vådorna av finans- och fastighetskriserna under åttiotalet. Jag hann också med att kort tid vara koncernchef för Almi Företagspartner och fick insikt i behovet av riskvilliga lån till nyföretagare. Det är mot den bakgrunden jag bekymrat läser en rapport från Almi som säger att det behövs upp till 20.000 fler företagare om året för att länens näringsliv ska överleva.

Rapporten pekar på ett antal problem som Almikonsulterna möter. Det jag framför allt tar till mig är att Almikonsulterna möter många oerfarna företagare. Jag kan tänka mig att i denna grupp finns det många som valt företagandet beroende på att det inte finns några andra alternativ. En ständigt växande grupp företagare är m.a.o. detta mot sin vilja. Bakgrunden är oftast fylld av tragik. Uppsägningar och företagsnedläggelser tvingar många till ett företagande trots att det saknas både kompetens och kapital. Alternativet är utförsäkring eller förtidspensionering vilket både är förnedrande och ruinerande.

Regeringens och oppositionens riktlinjer för ett fruktsamt småföretagande saknar enligt min uppfattning verklighetsförankring. Det blir inte bättre av att ett stort antal riksdagsledamöter har lönsamma ”extraknäck” i våra storföretag. Få har genuin kunskap om småföretagarens vardag.

Ett annat av de problem Almikonsulterna möter är att storföretagen i många fall är urusla betalare. Man utnyttjar hänsynslöst de små företagens utsatta situation vilket leder till många onödiga konkurser. Jag har bl.a. tidigare kritiserat den statliga myndigheten Vägverket för bristande betalningsmoral men listan kan göras lång över storföretag med tveksamma betalningsrutiner och här finns uppenbarligen också statligt ägda företag.

Det är därför inte underligt att Sverige i en nyligen presenterad rapport i DN över nyföretagandet i världen hamnat långt ned på listan. Det visar den största internationella analys av entreprenörskap och dess betydelse för tillväxten som någonsin gjorts. Sverige ligger i botten när det gäller entreprenörskap och hamnar på 31 plats av 37 medverkande länder. Rapporten slår fast att bara 3% nystartande äger rum för att man ser framtida vinstmöjligheter jämfört med t.ex USA (10 %), Israel (9%), Irland och Kanada (8 %) samt Norge (7 %).

Än mer oroande är det att endat 2,5 % av de nystartade företagen i Sverige startas av kvinnor. Snittet för de 37 deltagande länderna är dubbelt så högt och i USA tre gånger så högt. Vidare konstateras det i utredningen att Sverige ligger näst sist i fråga om andel familjeföretag bland entreprenörföretagen.

Mest oroande är att rapporten slår fast att den svenska lagstiftningen och det svenska regelverket utformats med storföretagens villkor i åtanke trots att vi har en total dominans av småföretag i vårt land. Utredningen konstaterar att detta skickar fel signaler till potentiella entreprenörer.

På något sätt måste därför synen på entreprenören förändras. Entreprenörskapet måste främjas och den allmänna synen på företagandet förändras. När jag läste ekonomi under slutet av sextiotalet hade vi en studentrevolution inom universitetsvärlden och det var närmast ett skällsord att vara företagare. Tiderna har förändrats men vi lever i stort med samma regelverk fyllt av förmyndarattityder och krånglig byråkrati.

På något sätt måste både regering och opposition förstå att entreprenörskap och småföretagande är ryggraden i vårt näringsliv som skall betala vårt välstånd. Drivkraften hos våra entreprenörer är oftast utsikten att tjäna pengar och detta måste bejakas av våra politiker. Utan detta synsätt kan ingen välfärd byggas upp i vårt samhälle. Därför måste vettiga och fördelaktiga spelregler dras upp för entreprenörerna och småföretagarna. Detta måste ske innan man börjar diskutera skattetryck och fördelningspolitik. Finns inte dessa spelregler för denna del av vårt näringsliv kommer det heller inte finnas utrymme för att trygga välfärden i Sverige. Så enkelt är det!

2005-06-13

Peter Smedman