När jag började läsa juridik vid Stockholms Universitet i början av sjuttiotalet fick vi lära oss den gamla sentensen att ”land skall med lag byggas”. En tolkning av uttrycket är att alla samhällsmedborgare skall veta vad som är rätt och vad som är fel. Tvekar man det minsta så finns ett urval av de viktigaste lagarna i det som allmänt kallas lagboken – en ”tegelsten” tjock som två av Stockholmsdelens telefonkataloger tryckt på tunt papper med lika stor text som i dessa och på ett språk som många gånger inte är förståeligt för gemene man.

Skämt åsido – vårt nuvarande samhälle är så komplicerat att även jurister har svårt att alltid veta vad som är rätt eller fel. Många gånger dyker jag själv på lagar som jag trodde inte fanns. Mycket rör självfallet det som kan kallas speciallagstiftning och berör ofta olika lagar kring den offentliga verksamheten och som knappast har intresse för allmänheten. Men vissa lagar är viktiga och berör oss alla på ett högst påtagligt sätt.

Det normala är att viktiga förändringar i lagstiftningen brukar träda i kraft antingen vid årsskiftet eller per den 1 juli varje år. Oftast får allmänheten kunskap om detta i någon notis i dagspressen eller något kortare inslag i radio eller TV. Praktiserande jurister får informationen via någon form av prenumeration på författningstexterna. Det märkliga är hur lite samhället gör för att upplysa allmänheten om viktiga lagförändringar!

Per den 1 juli i år har det skett en mycket viktig förändring i lagen om godtrosförvärv av lösöre. Bakom den styltiga rubriken finns regler om hur man skall få tillbaka saker som stulits från dig och som sedan återfunnits hos någon annan, som påstår att han köpt det i tron att säljaren/hälaren hade ”rent mjöl i påsen”. Tidigare var det i stort sett utsiktslöst att återfå din stulna cykel som du av tillfällighet hittat på grannens bakgård. Om han bara kunde visa att han köpt den av någon mindre nogräknad handlare var bevisläget hopplöst för dig att få tillbaka cykeln. I bästa fall kanske du kunde få köpa tillbaka cykeln av grannen för den billiga slant han hade betalat för den till hälaren.

Nu är läget helt annorlunda. Om du hittar din stulna cykel hos grannen har han skyldighet att lämna tillbaka den till dig utan ersättning. Om han i god tro köpt cykeln spelar ingen roll. Han får i så fall kräva den han köpt cykeln av på det han betalt – det är inte ditt bekymmer längre. Det viktiga är att kravet mot innehavaren av det stulna måste ske inom sex månader från det att man fått information om att denne har det stulna godset.

En följd av lagförändringen är vikten av att alltid begära kvitton eller liknande handlingar innan man beslutar sig för att köpa begagnad egendom. Redan före lagändringen var beviskraven hårda när det gällde köp av begagnade bilar men nu skärps kraven rörande försäljning av all lös egendom. Om du skall sälja något du inte vill behålla så gäller det med andra ord också att du skall kunna visa upp kvitton på hur du köpt egendomen.

En konsekvens är att hälare får det allt svårare att sälja stulna saker. Utöver lagändringen har polisen nyligen upprättat ett datasystem som innehåller uppgifter om stulet, upphittat och beslagtaget gods. Det gör det avsevärt lättare att söka och spåra stulna saker.

Men handen på hjärtat – visste du om detta redan?

Jag tror att det kommer ta tid innan denna viktiga lagförändring blir känd för allmänheten. Därför har medierna ett stort ansvar att föra ut informationen om vad som händer hos vår lagstiftande församling. Det är ju viktigt att både skurkar och ärliga människor får veta vad som nu gäller! Bättre lagar – som denna lagändring – samt bättre information ökar med andra ord rättssäkerheten!

Stockholm 2003-07-05

Peter Smedman