I min hand har jag bankföreningens senaste rapport som visar att utlåningen till hushållen bara ökar. Den största delen av lånen går till småhus. Denna typ av lån svarar för mer än 50 % av den totala utlåningen eller ca 640 miljarder kronor. Här är ökningstakten ca 9 % det senaste året. Snabbaste ökningstakten berör dock utlåning till bostadsrätter. Här är ökningstakten hela 26 % räknat per år och här har totalt ca 100 miljarder lånats ut. Samtidigt fortsätter räntorna att falla och är nere på rekordlåga nivåer. Bara under året har riksbanken sänkt den s.k. reporäntan från 4,25 % till 3,0 % för att stimulera hushållens köplust och företagens investeringsvilja.

För mig känns det oroande och tankarna går lätt tillbaka till slutet av åttiotalet då bankerna jagade presumtiva låntagare med lock och pock att låna mer pengar. Vem minns inte gamla Götabankens slagdänga om att man skulle springa benen av sig för att låna pengar hos banken. Det var bara att komma. En stor del av upplåningen gick då som nu till det egna hemmet, som gärna kunde vara lite lyxigare än som var tänkt. Boendekalkylen från mäklaren garanterade ju detta! Och ofta fick man ju dessutom ett topplån på det nya huset som kunde användas för att köpa ny bil!

Under min tid som VD på Ackordscentralen i Stockholm fick jag ta hand om en del av spillrorna från havererade fastighetsbolag när luften gick ur den svenska ekonomin och när huspriserna halverades på mycket kort tid. Vi startade också upp en s.k. skuldsaneringscentral för att ta hand om ekonomiskt utslagna familjer som fått sina hem utmätta till följd av bl.a. en skenande ränta och orimliga boendekostnader och där hemmen nästan tappat allt värde.

Visst finns det stora olikheter om man jämför dagens situation med den vi hade i slutet av åttiotalet och visst kan det tyckas att hushållen inte är lika sårbara som de var under den förra lågkonjunkturen. Och även om hushållen förlorat mycket pengar till följd av börskrisen så är situationen inte lika alarmerande som den var i slutet av åttiotalet. Det kan bl.a. framhållas att en stor del av lånen är boenderelaterade och går inte till ren konsumtion vilket var fallet under åttiotalets ”glada dagar”.

Men känsligheten hos de svenska hushållen är stor när det sker ekonomiska förändringar. Den typiska familjen lever på en ”marginalekonomi” som inte tål stora negativa förändringar. Och sådana händer tyvärr alltför ofta. Scenariot till den förra lågkonjunkturen var bl.a. Gulfkriget och en dåligt ”tajmad” skattereform som slog undan möjligheterna till de generösa ränteavdragen. Den nuvarande krisen kan härledas till bl.a. terrordåden den 11 september 2001 – svårförutsedda scenarion som på ett dramatiskt sätt förändrat de ekonomiska spelreglerna för alla.

Vad händer om vi drabbas av en ny oförväntad kris? Det kan gälla allt från dramatiska politiska eller ekonomiska förändringar i vår omvärld till att en förväntad högkonjunktur uteblir med ökad arbetslöshet som följd. Det kan snabbt innebära negativa konsekvenser som hushållen inte kalkylerat med.

Det finns därför skäl för bankerna att se över utlåningen till hushållen och m.a.o. ta sitt ansvar som kreditgivare i en samhällssituation som är föränderlig och ibland också oförutsebar.

2003-06-11

Peter Smedman