Vi tycks leva i en högkonjunktur men många signaler tyder på att svenskt näringsliv fortfarande har stora problem. Utflyttningen av företag samt en hårdnande konkurrens från utlandet ger tydliga spår i arbetslöshetsstatistiken. Trots de påstådda goda tiderna så anställer inte storföretagen fler anställda. Idag är arbetslösheten uppe i 7,8 procent och enligt AMS kommer situationen förbättras först under senare delen av år 2005. Effektivisering samt hårdare krav på de anställda att arbeta mer är en av industrins många lösningar just nu.

Samtidigt skärper regeringen reglerna kring finansieringen av sjukförsäkringen även om man i propositionen också föreslår en sänkning av avgifterna med 0,24 procent. Även reglerna om anställningsskydd föreslås bli skärpta.

Det är därför inte så konstigt att antalet företag och företagare är rekordlågt i vårt land. I en analys gjord av Stefan Fölster och Per Juth i Dagens Industri konstaterar de att nyföretagandet är lägre i Sverige än i många andra länder. Antalet företagare var under år 2003 för första gången sedan krisåren i början av 1990-talet under 400 000 eller under sju procent av den arbetsföra befolkningen. En analys av nyregistreringarna av företag visar också att nyföretagandet i realiteten minskar trots att statistiken pekar på motsatsen. Orsakerna till den missvisande statistiken ligger bl.a. i ett högt antal nyregistrerade vilande företag samt sidoföretag.

Förändringarna i den s.k. förmånsrättslagen med innebörd att bankernas säkerhetsunderlag försämras efter nyåret har också bidragit till ett stagnerande nyföretagande. Genom att säkerhetsunderlaget generellt försämras för bankerna har dessa helt naturligt blivit hårdare i sin bedömning rörande krediter till bl.a. nya företag. Och riskkapitalet lyser med sin frånvaro. I ett företagarklimat som i många avseende är närmast fientligt mot svenska företagare är det inte så underligt att nyetableringarna gått i stå.

Visst är det bra att en stor del av industrin går på högvarv och att effektiviteten, tillväxtandan och lönsamheten är utmärkande god hos en stor del av de etablerade företagen i Sverige. Men den höga arbetslösheten är som ett öppet sår som aldrig tycks läka. För många arbetslösa blir den utdragna väntan på fler arbetstillfällen för lång och många tvingas in i en apatisk och förnedrande livssituation där enda möjligheten till försörjning går över de sociala myndigheterna.

Det märkliga är ju att behovet av utbildad arbetskraft egentligen ökar hela tiden beroende på att så stor andel av Sveriges arbetsföra går mot sin pension. Redan nu kan förespås att vi kommer att sakna behövlig arbetskraft för att kunna upprätthålla välfärden i vårt samhälle.

Mot den bakgrunden är det uppseendeväckande att regeringen inte med kraft tar itu med den katastrofala arbetsmarknadssituationen när det finns så goda förutsättningar att få fler sysselsatta i bl.a. industrin. Detta är ett bevis på att det finns ett fundamentalt fel i den svenska näringspolitiken som måste åtgärdas!

Vad som behövs är kraftig stimulans till nyföretagande. Våra politiker måste förstå att Sverige behöver en grogrund för nyföretagande som innebär att fler vågar ta det riskfyllda steget att starta eget. Det är utrett att många svenskar vill bli företagare. Enligt Dagens Industri skulle över två miljoner svenskar vilja bli företagare. Enligt samma källa vill tre gånger så många ungdomar ha företagande som förstahandsönskemål framför arbete i den offentliga sektorn. Men som läget är nu kommer de flesta ungdomarna inte få möjlighet att förverkliga sina mål och drömmar.

Framför allt måste arbetsmarknadsreglerna och regelverket kring sjukförsäkringen förändras. För min egen del anser jag att man måste finna andra vägar till att finansiera sjukförsäkringen. Det förslag som regeringen lagt och som väntas bli antaget den 8 december kommer att medföra större motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta bl.a. på grund av att företagen kommer att vara hårdare i att välja ut vilka som kan tänkas få anställning.

Arbetstagare med en lång sjukskrivningsbakgrund kommer att hamna i ett ännu sämre läge och förutsättningarna för en rehabilitering blir minimala. Byråkratin kring att nyregistrera företag måste bort. Men viktigast av allt är att sittande regering och näringslivet talar sig samman om det skriande behovet av förändringar. Den avgrund som nu finns mellan regeringen och företagarorganisationerna skapar bara förlorare när behovet av vinnare är så stort.

2004-11-12

Peter Smedman