Det finns klara signaler om att konjunkturen är på väg att mattas av. Börserna runt om i världen faller och mycket beror på den överhettade amerikanska ekonomin med oro för räntehöjningar och stigande inflation. Även den svenska börsen har drabbats av en förhållandevis kraftig nedgång och det syns inga positiva tecken på att det skulle vara en tillfällig svacka.

Den svenska ekonomin har utvecklats bra under den långa högkonjunkturen men sysselsättningsmässigt är det en katastrof. Den förhållandevis höga arbetslösheten med c:a 245.000 arbetslösa är oroande. Mer skrämmande är att nästan 1,2 miljoner personer i arbetsför ålder (20-64 år) saknar arbete.

Vice riksbankschefen Kristina Persson talade nyligen för LO-distriktet i Västmanland där hon framhöll att den öppna arbetslösheten inte var det största problemet utan att utanförskapet har ökat kraftigt under det senaste decenniet med nästan en fördubbling av antalet sjukskrivna samt en kraftig ökning av antalet förtidspensionerade. Samtidigt ökar ungdomsarbetslösheten och personer med en annan etnisk bakgrund har svårt att få arbete. Hon efterlyste bra företagarklimat och flexibilitet på arbetsmarknaden – annars finns det risk för att den strukturella arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer.

Hennes slutsatser bekräftas av en undersökning bland 4000 småföretag som Sifo utfört för SEB och som presenterades i DN Debatt. Bara 12 procent av de företag som ingick i undersökningen tänkte nyanställa. Det är framför allt dyra sociala trygghetssystem, höga skatter, besvärlig byråkrati och matchningsproblem på arbetsmarknaden som bromsar småföretagens tillväxt. Paradoxalt nog var det de snabbväxande företagen som såg sjuklöneansvaret som ett större hinder för nyanställningar än de långsamt växande företagen. Utredningen utvisar framför allt en klar ovilja hos företagen att nyanställa! Utredningens slutsats är att småföretagen hade kunnat växa och anställa betydligt fler med företagsvänligare skatter och avgifter och med enklare regelverk

Med en mer målinriktat förd arbetsmarknadspolitik i början av denna långa högkonjunktur hade regeringen kunnat göra stordåd för att förbättra sysselsättningsläget och sjukskrivningarna. Nu känns det på något sätt som om regeringen har missat tåget. När vår statsminister anser att arbetslösheten inte är det främsta problemet har han och regeringen inte förstått hur allvarligt läget är. Inte blir det bättre av att arbetsgivarorganisationer pekas ut som stödpartier till den borgerliga alliansen. Klimatet mellan regeringen och näringslivets företrädare är kyligare än på länge och det är vår välfärd som kommer i kläm.

Receptet för att komma tillrätta med problemen ligger i en kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna samt en samförståndslösning med de fackliga organisationerna kring regelverken rörande sjukskrivningsansvaret och anställningsskyddet. Framför allt måste vi få vettiga spelregler för företagen att nyanställa ungdomar. Se gärna på den danska “flexicurity”-modellen som tycks ha fungerat bra. Kombinationen av flexibilitet och trygghet i det danska regelverket har gjort att Danmark har ett mycket bättre arbetsmarknadsläge än Sverige.

Mer kraft måste också läggas på integrationspolitiken. I vårt land finns en stor andel medborgare med invandrarbakgrund som alltid tycks hamna i sämsta klassen när det gäller att få anställning. Det här måste ändras på med en gång. Än en gång står vi dåligt rustade inför sämre tider och det är tragiskt att vi inte före valet kan få fram en politisk samförståndslösning på detta samhällsproblem.

2006-05-14

Peter Smedman