I dagarna läser vi optimistiska rapporter från AMS om att det tillkommit över 300.000 nya jobb sedan årsskiftet. Det är en ökning på 35 procent jämfört med tidigare år.

Men de nya jobben går i första hand till de som nyss slutat skolan. Situationen för de långtidsarbetslösa har inte förbättrats nämnvärt. Även om det ljusnar för de unga arbetslösa har vi ändå en rätt deprimerande situation. Över en miljon svenskar saknar ett arbete att gå till. Arbetslösheten hos de unga uppgår till närmare 30 procent! Målsättningen full sysselsättning tycks vara ljusår bort och en hel generation arbetsföra kommer aldrig att nå arbetsmarknaden! Det verkar som om vi i Sverige tappat fokus på det som är väsentligt i arbetsmarknadspolitiken.

Många har föreslagit att Sverige borde ta efter den danska modellen. Den kallas för Flexicurity och innebär bl.a. att det är lätt att avskeda arbetskraft man inte vill ha kvar samtidigt som arbetslösa får upp till 90 procent av lönen i arbetslöshetsförsäkring i maximalt fyra år. Det ställs dock krav på de arbetslösa att de under den tid de saknar arbete skall förbättra sin kompetens. Modellen innehåller också kraftiga incitament med bl.a. reducerad dagpeng till unga för att förmå dem att söka arbete. Modellen bygger vidare på att arbetslösheten skall bekämpas regionalt. I var och en av de 13 regionerna finns regionråd med representanter för arbetstagare, arbetsgivare, kommun och stat.

Flexibiliteten i detta system har medfört att den danska arbetslösheten har halverats under den senaste tioårsperioden. En annan effekt är att c:a 550.000 danskar byter arbete varje år. Arbetsmarknadens parter är överens om att systemet skapar trygghet samtidigt som sysselsättningen ökar. Danskarna har insett vikten av att ha en lättrörlig arbetskraft samt att ett helt annat synsätt på att bekämpa arbetslösheten är nödvändigt.

I Norge prövas en delvis annorlunda metod för att få ned arbetslösheten. Här arbetar man med differentierade arbetsgivaravgifter. Det innebär bl.a. att avgifterna varierar mellan 5,5-14 procent. Lägre arbetsgivaravgifter om företaget etablerar sig i glesbygden. Styrningen av arbetsgivaravgifter på detta sätt har satt fart på glesbygdsföretagandet och befolkningen i glesbygderna har fått tillbaka tron på framtiden.

Det är uppenbart att något måste hända med den svenska arbetsmarknadspolitiken som närmast tycks ”cementera fast” en orimligt hög och ekonomiskt påfrestande arbetsmarknadspolitik. I en uppmärksammad artikel i DN konstaterar förre LO-utredaren Jan Edling och förre socialdemokratiske samordningsministern Jan Nygren bl.a. att arbetslösheten tenderar att bli alltmer långvarig. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna fungerar mer som kvalificeringsåtgärder för stödberättigade och i allt mindre utsträckning till att skapa varaktiga anställningar på en arbetsmarknad med allt färre jobb!

Ett facit av den högkonjunktur som nu sakteliga tycks klinga av är att industrin inte kommer att nyanställa i samma utsträckning som tidigare utan dagens motto är effektiviseringar. Därför är det så oerhört viktigt att regeringen tar problemen på allvar och att man tar till sig de framgångsrika modeller som våra nordiska grannar vunnit framgång med. Min egen uppfattning är att en kombination av den danska och norska modellen skulle skapa ett avsevärt bättre näringslivsklimat. Trots den nya positiva statistiken från AMS så är läget i den svenska näringslivspolitiken katastrofalt.

2006-06-20

Peter Smedman