Vi är i den senare delen av åttiotalet och svensk ekonomi går på högvarv. Bankerna lånar ut pengar på löpande band och det tycks vara svårt att inte tjäna pengar. När jag tittar tillbaka på denna tid kan jag konstatera att jag då som chef på Ackordscentralen i Stockholm ändå hade fullt upp att göra med alla företag som hamnat i finansiell kris. Många av bolagen var i byggbranschen och en kraftigt bidragande orsak var att de gjort arbeten åt många av de riktigt stora byggbolagen som ”tackat” för utförda prestationer genom en självpåtagen kredittid på flera månader utöver vad som var avtalat. Jag minns att jag blev intervjuad i medierna och blev avbildad vid Ackordscentralens då moderna ”rullpapperterminal” kopplad till UC där det strömmade ut metervis med betalningsanmärkningar mot bl.a. Skanska. Kritiken mot Skanska tog skruv och jag fick tillfälle att framföra mina åsikter och min oro vid ett av Skanskas årsmöten.

Det är nu närmare tjugu år sedan som dessa minnen var verklighet. Idag är vi i en motsvarande situation med högtryck i vår ekonomi och ökad sysselsättning. Konkurserna avtar men det finns ändå skäl till oro. Anledningen är att mycket inte tycks ha hänt under dessa år när det gäller betalningsmoralen hos bl.a. många av byggjättarna.

I Svd i början av året uttryckte Företagarnas VD Gunvor Engström stark kritik mot byggbolagen Skanska, NCC, Peab och JM som dragit på sig ett betydande antal betalningsanmärkningar på grund av uteblivna betalningar till många småföretagare. Totalt uppgick de obetalade fakturorna till över 800 Mkr! Redan fyra år tidigare hade Aftonbladet en stor artikel om byggjättarnas undermåliga betalningsmoral samt rädslan från de små företagen att skydda sin rätt och härigenom riskera att bli utan jobb!

Tyvärr måste konstateras att staten själv inte har bättre betalningsmoral. Vägverket – som i en och samma juridiska skapelse är myndighet, entreprenör och dominant kund – har i många avseenden samma dåliga betalningsmoral. I skrivande stund hittade jag 45 betalningsanmärkningar mot Vägverket enbart under detta år. Typiskt för många av byggjättarna och Vägverket är att det rör sig om en salig blandning av krav mot dem. Det är allt från obetalda småbelopp avseende bl.a. taxiräkningar till större entreprenadkrav. En pikant detalj hos Skanska Sverige AB är att det redovisas 17 obetalda TV-avgifter om totalt 12.223 kronor.

Det är ju självklart att betalningsanmärkningarna inte har något att göra med berörda bolags och Vägverkets likvida situation. Tvärtom går ju dessas verksamheter just nu lysande och inget av de företag jag tittat på – inklusive Vägverket – har några skulder hos Kronofogdemyndigheten.

Men effekterna av byggjättarnas agerande är förödande i många avseenden. Med stort intresse har jag läst en C-uppsats i Företagsekonomi författad i maj 2005 av Björn Karlström och Irina Kosmatcheva. I uppsatsen belyses konsekvenserna för småföretagen i olika branscher då storföretagen som helhet är sena med sina betalningar. Inledningsvis pekar författarna på att det inom EU bedöms att en av fyra konkurser har sin orsak i sena betalningar från motpart och att detta medför att 450.000 jobb försvinner varje år inom EU. Dessutom går utestående krav till ett värde om 23,6 miljarder euro eller motsvarande ca 214 miljarder kronor förlorade per år när företagen blir konkursmässiga till följd av att de får sina betalningar för sent.

Min upprördhet rör inte bara några av de större byggföretagen – och här måste då inskjutas att många större byggbolag sköter sig utmärkt – utan även maktbolag i andra branscher med dålig betalningsmoral som t.ex. IBM, Saab, Volvo, Telia Sonera m.fl.

Men jag vill ändå sätta fokus på byggbranschen och statens roll i Vägverket. Min ilska sammanhänger med att Vägverket och nio företag i mars 2003 blev stämda av Konkurrensverket för misstanke om olagligt kartellsamarbete. Totalt rör det sig om ofattbara 1,2 miljarder kronor i yrkade konkurrensskadeavgifter. Största konkurrensskadeavgiften riktas mot Skanska ( ca 557 MSEK), NCC (ca 382 MSEK) samt Vägverket (ca 128 MSEK). Det absurda i målet mot den s.k. asfaltkartellen är Vägverkets dubbla roller av att både vara skadelidande beställare och skadevållande entreprenör. Och då får vi inte glömma bort att samma Vägverk också är en statlig myndighet.

Jag vill inte förespråka lagtvång mot oseriös kredithantering av det slag som jag här belyst men det svenska näringslivet måste med kraft ta i dessa frågor. Om myndigheter som Vägverket och många storföretag inte agerar seriöst så finns det en stor risk för att dessa företags beteendemönster sprider sig till andra aktörer med risk för ytterligare ekonomiska skador på vårt samhälle. Dessutom måste Vägverkets olika roller granskas på det politiska planet. Det går inte ihop sig med att ha en statlig myndighet som sitter på så många olika stolar samtidigt. För att vara rak – det är inte seriöst!

2006-12-11

Peter Smedman