Varje gång jag slår på radion eller TV:n får jag information om de olika turerna i Skandia och det verkar som att vi aldrig tycks bli klokare.

Jag satt själv med i den referensgrupp som fick svara på frågor från den s.k. Förtroendekommissionen under den tidigare finansministern Erik Åsbrinks ledning. Slutsatserna från hans sida är ännu inte klara. Men lyssnar man på företrädare för näringslivet så talar man där gärna om att förstärka etiktänkandet hos företagarna och inte att skärpa lagstiftningen på området. Vidare menar man att det som inträffade i Skandiakoncernen inte är typiskt för vårt näringsliv.

Min egen uppfattning är att tillfällena skapar brottet. Finns det inte klara lagar och ett samhällssystem som effektivt beivrar överträdelser så kommer vi att få leva med en ökad brottslighet i olika former. Jag menar att i första hand borde vi få tydligare lagar inom många olika områden. Det är t.ex. upprörande att konstatera att inget görs lagstiftningsvägen beträffande skojerierna med falska fakturor från bl.a. påhittade elleverantörer. På en mängd andra områden är det uppenbart att vårt nuvarande regelverk är ineffektivt och skapar en god mylla för nya brott. När det gäller Skandiafallet så visar det att regelverken kring styrelseansvar borde skärpas.

Men det räcker inte att bara stifta nya lagar. Man måste också ha samhällsresurser att beivra brott. Där menar jag att vårt samhällssystem håller på att haverera. Aktiva poliser är sällsynta personer i dagens Sverige. I glesbygderna finns i bästa fall en ”jourtelefon” till närmsta polisstation 20 mil bort och i sämsta fall ett medborgargarde under uppbyggnad! Många brott blir avskrivna direkt efter anmälan. Mest frustrerande är att inbrott i hemmen sällan blir ordentligt utredda utan i första hand blir en fråga för försäkringsbolagen. Dessa börjar nu i allt större utsträckning vägra att lämna försäkring till framför allt rörelser i brottsutsatta områden eller branscher.

Många domstolar dömer ut mildare straff för ekonomisk brottslighet beroende på att målen fått vänta åravis utan domstolsprövning. En mycket stor del av brottanmälningarna blir ”hyllvärmare” hos polis- och åklagarmyndigheterna och rensas bort efter det att brotten blir preskriberade.

Vi har alla varit med om att skapa den perfekta grogrunden för brottsbenäget samhälle och vi har hittills bara fått betala en liten del än av ”prislappen” för dessa samhällsförsumligheter. Därför är Skandiafallet inget unikt som samhällsföreteelse.

Än värre kommer det att bli med de öppna gränserna mot de forna Öststaterna som inom kort blir fullödiga EU-medlemmar. I dessa länder lever man med en avsevärt grövre brottslighet och med bristfälligt uppbyggda samhällsorgan för att skydda medborgarna.

Vi har redan fått känna av ”exporten” av brottslingar från öststaterna som utgör en allt större andel av våra ”fängelsekunder”. Våra anstalter är nu så fulla med interner att många av dem tvingas vara två i varje cell. Tittar man på TV-inslag från fängelserna i Öststaterna förstår man att Sverige ändå måste anses vara ett paradis även när det gäller fängelsemiljöerna. Utöver bristfälliga polisresurser i vårt land så kan brottslingen från öst förvänta sig en rätt komfortabel vistelse i Sverige på skattebetalarna bekostnad om han skulle ha oskickligheten att ”åka dit”!

Är det inte dags att vakna upp nu – att ta i problemen på ett effektivt och trovärdigt sätt. Jag tror att en del av det s.k. politikerföraktet bottnar i frustrationen att se hur allt blir sämre vad avser bl.a. rättssäkerheten i vårt land. Om vi inte gör detta finns också risken för att vi skapar förutsättningar för politiska kraftfält med samma extrema budskap som kom från diktaturerna i Tyskland och Italien före och under andra världskriget.

Stockholm 2003-12-03

Peter Smedman