Jag har från andra sidan jordklotet följt den svenska nåringspolitiska debatten som i mångt och mycket liknar tjattret i en ankdamm. Det jag närmast syftar på är den återkommande pajkastningen mellan ledande företrädare för vårt näringsliv och vissa regeringsledamöter lagom tajmat inför valrörelsen. På pressidan har de olika grupperingarna backats upp på olika sätt – i några fall på ett närmast osmakligt sätt.

Det vore lite väl enkelt att avfärda ordkriget som enbart partipolitisk valtaktik. Bakom grälen finns stora olösta problem som aldrig tycks få någon lösning.

Trots att Sverige befinner sig i en ekonomiskt gynnsam position och från många andra EU-stater betraktas som ett föredömme när det gäller den ekonomiska utvecklingen finns problemen runt hörnet.

Även om antalet nya jobb ökar i Sverige så är effekten på arbetslösheten svag. I början av detta år hade vi 247.000 innevånare som är öppet arbetslösa eller c:a 5,5 procent. Trots att vi är inne i en stark högkonjunktur är det enbart 3000 färre arbetslösa jämfört med samma period förra året. Än mer alarmerande är att hela 1,2 miljoner av våra innevånare inte är sysselsatta utan lever på någon form av försörjningsstöd. I siffran ingår arbetslösa, deltagare i arbetsmarknadspolitiska program, sjukskrivna, förtidspensionärer och personer som lyfter socialbidrag.

Siffrorna är hämtade från Arbetslivsinstitutets senaste årsbok. Av årsboken framgår vidare att den svenska sysselsättningen försämrats kraftigt jämfört med läget i Sverige 15 år tillbaka.

Det tragiska är att företrädare för regeringen närmast har en fientlig inställning till några av våra mer framträdande och skickliga industriledare samt att detta sedan länge kärva klimat lagt hinder för all form av konstruktiv dialog. Det är nästan som ekon från den senare delen av sextiotalet då att vara företagsledare var liktydigt med att vara en förhatlig kapitalist!

Signifkativt för det absurda klimatet är uttalandet från den socialdemokatiska partisekreteraren Marita Ulvskog som hävdar att storföretagen inte genomför investeringar i Sverige för att missgynna den nuvarande regeringen under valåret!

Min egen uppfattning är klar. Vi har just nu en period med en tunn guldkant. Det mesta går bra för vårt land i en sällsynt kraftig högkonjunktur. Men varningssignalerna är tydliga. Vi arbetar för lite, fler företag och jobb måste till om inte ska hamna i samma sociala nedrustningsfas som t.ex. Tyskland just nu genomlider. Det globala läget är oroande. Brist på olja och energi under turbulenta politiska förhållanden runt om i världen kan mycket snabbt kasta Sverige in i en ny djup lågkonjunktur.

Därför anser jag att agerandet från många socialdemokratiska företrädae är oansvarigt. Det skickar negativa signaler till såväl utländska som inhemska investerare. När det gäller utländska investeringar i vårt land har ju dessa minskat dramatiskt under de senare åren och är nu närmast obefintliga. Och hur många nya riskbenägna företagare får vi med detta synsätt från våra makthavare? På villka ekenomiska villkor ska den fortsatta välfärden grundas?

Därför måste regeringens företrädare göra helt om och gå näringslivets företrädare till mötes i konkreta diskussioner om hur vi ska förbättra företagandet i vårt land.

2006-02-13

Peter Smedman